Behovet av smartare planeringsprocesser

I många svenska städer kommer ambitionerna om smartare gator i stadsutvecklingen i konflikt med befintliga transportanspråk och dagens gatuutformning. Trots ambitiösa mål om en hållbar stadsutveckling utgör fortfarande skilda paradigm inom stads- och mobilitetsplanering och utmaningar i planeringsprocesserna för genomförandet av gatuomvandling hinder längs vägen. Denna utmaning är i själva verket en drivkraft i sig själv bakom omvandla och utveckla multifunktionella gator som bättre stödjer multimodalitet och ytterligare stadsutveckling för levande gator och städer. Ett nytt examensarbete vid KTH, författat av Albin Bellander & Ellen McManus, (Bellander & McManus, 2021) med Smarta gator som en av dess utgångspunkter, har undersökt ett antal gatuombyggnadsprojekt och har upptäckt en kunskapslucka när det gäller deras genomförande i svensk planering. Möjliga sätt att hantera denna utmaning har också undersökts.

Konkurrerande paradigm för mobilitet och stadsutveckling i planeringsprocesser för gatuomvandling

Det traditionella och dominerande transportplaneringsparadigmet har fram till nyligen betonat ett mobilitetsideal med trafikdifferentiering och trafikseparering som är beroende av specifik infrastruktur såsom separerade körbanor, planskilda passager och stora parkeringsanläggningar. De senaste decenniernas planering och stadsutveckling har emellertid inneburit ett ökat erkännande av att trafikdämpning i städerna leder till fördelar för en mer hållbar mobilitet och närmiljö. Genom att begränsa biltrafiken har trafikrelaterade skador och flöden av fordonstransporter kunnat minskas och tillgängligheten för gående, cyklister och kollektivtrafik ökas. Detta är ett konfliktområde i stadsutvecklingen som examensarbetet The Road to Urban Streets (Bellander & McManus, 2021) undersöker genom att analysera genomförandet av stadsgator i olika planeringsprocesser.

Planeringsprocesser inbegriper både den formella planeringsprocessen (översiktlig och detaljerad planering enligt plan- och bygglagen), och en mer strategisk och aktörrelaterad dimension. Detta inkluderar även hur aktörer (tjänstemän, politiker, företag och allmänhet) förhandlar och samarbetar på strategisk nivå genom planer och strategier för stadsutveckling och genom att skapa relationer till varandra så att samarbete och resultat kan uppnås. Planerare måste ofta verka inom gränserna för ett givet institutionellt sammanhang som påverkar deras praktik. Därför påverkas planerarnas arbete av intressen, sociala situationer, institutionella inställningar, organisatoriska strukturer, professionella och personliga kopplingar och relationer.

Frågeställningar och utgångspunkter för studien

Forskningsfrågorna som vägledde studien var:

– Finns det delar i planeringsprocessen som hindrar omvandling av gator och vägar? – Vilka är dessa i så fall?

– På vilka sätt bör planeringsprocessen förändras för att kunna övervinna sådana hindrande faktorer?

– Finns det vissa strategier som har varit särskilt framgångsrika när man jämför olika gatuomvandlingsprojekt? – Vad kan i så fall rekommenderas i framtida planeringsprocesser för gatuomvandling?

Fem gatuombyggnadsprojekt valdes ut för studier – Friggagatan/Odinsgatan i Göteborg, Drottninggatan/Järnvägsgatan i Helsingborg, Klarabergsgatan i Stockholm, Råbyvägen i Uppsala samt Landsvägsallén i Sundsvall, baserat på möjligheten att undersöka projekt som har genomförts. Dessa fall presenteras i detalj i examensarbetet.

Dokumentanalys och intervjuer gav det empiriska materialet från fallen, som analyserades genom den teoretiska ramen för konceptet obduracytrögföränderlighet hos aktörer och i processer – och sociotekniska förändringsteorier (transition theory) för att förstå mekanismerna bakom de hindrande och möjliggörande faktorerna i gatuombyggnadernas planeringsprocesser. Den sociotekniska förändringsteorin bidrog med att belysa planeringen på tre nivåer – småskaliga och innovativa nischer såsom förändringsbenägna individer, stabila och riktningsgivande regimer såsom kommunala planeringsorganisationer, samt kontextgivande landskap såsom städer och regioner, som tillsammans beskriver förutsättningar för planeringen att äga rum. De tre nivåerna påverkar varandra och för att genomgripande förändringar i stadsutvecklingen ska vara möjliga behöver samtliga nivåer samverka med varandra i en integrerad och nivåövergripande planering.

Resultat och slutsatser: hinder och möjligheter i planeringsprocesser för gatuomvandlingar

Studien visar att ett antal olika faktorer hindrar eller bromsar upp planeringsprocessen när det gäller ombyggnad av gator och vägar. Dessa faktorer finns över olika skalor och nivåer inom planeringssystemet. Det finns bland annat hinder mellan planerare och planeringsavdelningar, internt inom kommunerna mellan planeringsorganisation och politik, och externt mellan olika aktörsgrupper som t.ex. offentliga eller statliga aktörer. Hindrande faktorer identifieras också i den fysiska infrastrukturen och det historiska sammanhanget på gatorna. Slutligen påverkar äldre planeringsideal och beslut fortfarande de fysiska och samhälleliga förutsättningarna för städerna och deras gatunät.

De mest kritiska hinderfaktorerna i planeringsprocesserna har handlat om politiska aspekter. Planeringens politiska dimension har den yttersta beslutsförmågan och en viktig vägledande roll för gatuomvandlingsprojekten. Bristande kommunikation mellan politiker och planeringsaktörer och obalanser i förhandlingar skapar hinder i ett tidigt skede av planering och utveckling. Dessa faktorer har påverkat projekten olika eftersom varje fall hade olika förutsättningar att förhålla sig till. Även om alla gatuomvandlingsprojekt slutfördes, visar sig de trögföränderliga faktorerna ha bromsat processerna och ledde till kompromisser när det gäller projektens mål och vision.

Tabell 1 – Sammanfattning av hinder i planeringsprocesserna

Studien presenterar också ett antal rekommendationer för gatuombyggnadsprocesser som möjligheter för att undvika de mest återkommande hindren. Enligt Bellander & McManus är det inte uppenbart att den formella planeringsprocessen i sig bör förändras. Det är snarare samarbetet och samordningen mellan aktörer som avgör om processen blir framgångsrik. Studien har därför identifierat specifika strategier som har varit framgångsrika och som är avsedda att styra planeringsprocesserna framåt och ge en förståelse för de frågor som gatuomvandlingsprojekt kan ställas inför:

1. Genom att förankra projekt i övergripande kommunala mål och strategier kan projektaktörer få en ökad förmåga att förhandla och driva på för att genomföra stadsgator.

2. Genom att kombinera olika stadsplaneringsaspekter och integrera sektoriella perspektiv hos olika förvaltningar och avdelningar inom kommunen minskar tendensen för projekt att bara fokusera på trafiktekniska aspekter och ökar möjligheten att implementera multifunktionella stadsgator.

3. Att ha kommunen som huvudaktör minskar behovet av att förhandla och följa andra regler eller praxis. I ett långsiktigt perspektiv kan dock inkludering av fler aktörer vara viktigt för ett hållbart genomförande.

4. Det är viktigt att noggrant analysera platsen och sammanhanget för gator med ombyggnadspotential. Gator på centrala platser har betydande synergieffekter, men det är möjligt att vidga utsikterna till gator utanför stadskärnorna.

5. Att förstå gatuombyggnadernas läge och sammanhang och integrera gatuombyggnadsprojekt med andra större stadsutvecklingsprojekt skapar betydande synergieffekter där gatuombyggnadsprojekt får mer legitimitet och förutsättningar för framgång.

Gatuomvandlingar för multifunktionalitet – effektivt för att stärka en integrerad hållbar transport- och stadsutveckling

Tidigare planeringsbeslut och -idéer är ständigt närvarande och påverkar nutida planering, inte minst inom frågor kring urban mobilitet och gatuomvandling. Tidigare traditionella transportplaneringsideal följs fortfarande i varierande omfattning i den studerade typen av processer. Det har emellertid skett tydliga förändringar mot ett mer mångsidigt sätt att se ombyggnader av vägar och gator. Omprövning av det tidigare bilorienterade mobilitetsparadigmet till förmån för hållbara integrerade transport- och stadsutvecklingsideal fortsätter att få ökat inflytande i svensk stadsutvecklingspraktik. Gatuomvandlingar visar sig vara effektiva åtgärder som omformulerar behov och lösningar för stadstransporter och urban mobilitet och skapar rum där olika transportsätt och allmänna intressen kan samexistera.

Detta blogginlägg har gjorts som en sammanfattning direkt baserad på examensarbetet ” The Road To Urban Streets: The redevelopment of transport infrastructure in relation to the Swedish planning process” av Albin Bellander & Ellen McManus, studenter vid masterprogrammet Sustainable Urban Planning and Design vid KTH våren 2021. Sammanfattningen är gjord av Tony Svensson efter godkännande av författarna till examensarbetet. Tony Svensson fungerade under examensarbetet som inspiratör och diskussionspart till författarna i rollen som tillförordnad projektledare för Smarta gator.

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close